“This is the end – Beautiful friend”

En pandemi som dragit in över världen och gett oss en smak av apokalypsen. 

Ett slott med stora salar, små rum och ett gastkramande källarhål.

Ramverket för en utställning där Backa Carin Ivarsdotter bjudit in konstnärer och musiker som intar rummen och skildrar nutiden på den historiska platsen. Slottet från 1600-talet är filmiskt med sina stora ekande salar, trapphallar, historiska porträtt, lädertapeter. Historiens vingslag är så tydliga att det känns i nackhåren. Alla ord som har sagts, alla människor som passerat. Då och nu knyts ihop med konstnärernas verk. Nutiden är slutet. Snart börjar något nytt.

This is the end, beautiful friend |This is the end, my only friend | The end of our elaborate plans |
The end of ev’rything that stands | The end | No safety or surprise | The end |
I’ll never look into your eyes again | Can you picture what will be | So limitless and free |
Desperately in need of | some strangers hand | In a desperate land….. Jim Morrison

Deltagande konstnärer och musiker är

Hanna Beling – Skulptur

Anna Berglund – Ramade objekt i papper/Origami

Fredrik Berglund – Musikperformance med LOMMEN

Catti Brandelius – Video

Anna-Karin BrusKollage/skulptur/musikperformance

Mathias Danielsson – Musikperformance på Steel Gitarr

Anna Drvnik – Fotografi/installation

Nicolai Dunger – Digitalt tryck

L. T. Fisk – Musikperformance på kyrkorgeln i kapellet

Rickard Folke – Musikperformance med LOMMEN

Antonio Fryk – Affischer/ Musikperformance med LOMMEN

Backa Carin Ivarsdotter – Installation/video/musikperformance med LOMMEN

Peter Johnsson – Skulptur

Johan Karrento – Fotografi/Video

Jakob Krajčík – Skulptur

Maria Silva Varela – Skulptur/installation

Martin Sörbom – Musikperformance med LOMMEN

Katarina Sundkvist Zohari – Skulptur

Tess Oweson – Skulptur/ Ljus/ljud

Katja Rosén – Broderier

Johan Thurfjell – Skulptur/ installation

Robert Vallmark – Teckning/ Akvarell

Mer om de olika delarna av utställningen:

Hanna Beling

Visste du att den franska bulldoggen som jag porträtterat ofta pockar på uppmärksamhet. Den är byggd som en liten stridsvagn, snörvlar och snarkar pga det platta ansiktet. Den har problem med andningen och har ofta öroninflammation. Min fascination för denna framavlade varelse är ett prov på nyfikenhet för detta gåtfulla djur. Den spreds till Sverige från Frankrike under andra halvan av 1800-talet. Bulldoggen tror att den är större än den är och är ganska kaxig. Dess platta ansikte kan skrämma andra hundar.

Boston terriern som jag också skulpterat är en korsning mellan en bulldogg och en terrier. Den användes i hundhetsningar i Storbritannien. Då då slåss kamphundar mot varandra till en av dem inte kan bitas eller rivas eller flyr därifrån. Den är energisk och vill utmana andra hundar. bostonterriern har ofta andningssvårigheter och ögonsjukdomar. 

Efter att ha skulpterat många främmande djur känner jag nu en inspiration att porträttera våra husdjur och utforska deras inverkan på människan. Det blir en utforskning av hundars psyke, och deras överdrivna karaktärsfulla utseenden.

Anna Berglund

1800 talets estetik och formrikedom är ständigt återkommande i Berglunds arbeten. Terrinporträttet i blåst och folierat glas, som kom att bli en av huvudkaraktärerna i Annas examensarbete samt ett schatull innehållandes en brokig samling av bordslyster/dekorationer köptes in till Nationalmuséums samlingar redan 2006. Berglunds vurm för det frodigt dekorativa kan ses som ett upproriskt motstånd mot minimalismens återhållsamhet och funktionalismens präktiga förnumstighet och likriktning. 

”Sammanhanget väcker mig, platsen triggar mig, materialet leder mig, dåtiden talar till mig utan krav på realism, i ett sammelsurium av frodig estetisk och visuell dekadensen, där trivs jag.”

Anna Berglund är en svensk konstnär född och uppvuxen i Småland. Anna tog sin MFA-examen från Konstfack 2006/institutionen Keramik och glas och har sedan dess mestadels kommit att arbeta med att gestalta och verka i våra gemensamma offentliga rum och livsmiljöer. Det har fram till idag hunnit att bli ett 20-tal offentliga konstverk runt om i landet. Flertalet av verken är helt eller delvis utförda i glas. 

Catti Brandelius

Catti Brandelius är en konstnär som gärna klär ut sig och uppträder som olika karaktärer. Dessa karaktärer kan uppträda live på en scen eller vara med i en video. Dom kan sjunga eller snubbla eller föreläsa. Hon kan också rita av dom och låta dom vara med i olika äventyr. Catti Brandelius hämtar sin inspiration från vardagen men skruvar till verkligheten så att den både blir mer glamorös och också ännu mera sorgsen än vad den redan är. På utställningen ”This is the end” kommer hon att visa en videoinstallation som heter ”Biten, skadad, hunsad” där också hennes hund Kokkos kommer att medverka.

Hon är just nu aktuell med en utställning på Halmstad konsthall, där hon har gjort 365 porträtt av sin före detta make Jari.

Anna – Karin Brus

Min konst är collage-baserad och befinner sig i gränslandet mellan ljud och bild. För 15 år sedan hade jag en tydlig uppdelning mellan konst och musik, men under årens lopp har dessa två sidor av mitt uttryck allt mer kommit att flätas ihop. Idag strävar jag efter att göra bild och ljud helt beroende av varandra i ljudkonst, installation, performance och video. 

Några exempel på konstverk jag gjort är: onomatopoetiska videos som med hjälp av djurljud berättar historier med hjälp av tolkande text (Osmosis, Audiovisual Media Festival, Taiwan, Art Center FABRIKA, Moscow och Novosibirsk City Centre for Visual Arts). På supermarket visade jag ett fem-kanaligt föränderligt ljudverk om vänskap som spelades upp ur dåligt drejade vaser, det gled omkring mellan harmoni och dissonans, förvånansvärt harmoniskt. Jag gjorde verket “Fake horses” som är en ljudmässig variant av “ca c’est n’est pas une pipe”, där ljudet av hästar gradvis beter sig helt annorlunda jämfört med vanliga hästar (uruppfört på Fylkingen). Senast gjorde jag ett ljudverk med mina farföräldrars rörelsemönster i ett femkanaliga högtalar-golv, som skulle föreställa deras hallgolv (Galleri Svarta Gran, Borlänge). Till utställningen “Andra sidan” på Hangmen Projects gjorde jag en ljudskulptur som bestod av ett foto av en insekt och ett högtalarelement. Den surrar i en ton som gick från mörkt till ljust och vid en bestämd frekvens börjar hela skulpturen hoppa runt på grund av den självsvängning som uppstår. 

Nu på Salsta slott, kommer jag visa ”Stadsmusikanten” en installation med ett multikanaligt ljudverk syftar på en saga nedtecknad av bröderna Grimm. Stadsmusikanterna från Bremen handlar om en åsna, en hund, en katt och en tupp, som alla blivit överflödiga i sina hem och därför söker sig mot staden Bremen för att försöka försörja sig som musikanter. På vägen skrämmer de bort några rövare ur deras kula och blir så nöjda med sin föreställning att de stannar där, och levde lyckliga i alla sina dagar. 

Mathias Danielsson

Mathias Danielsson har en brokig musikalisk historia som började med andra generationens punkband i mitten av 1980-talet. Under årens lopp har nyfikenheten tagit omvägar via blues och country till instrumentalprogg, psykedelisk rock och improviserad experimentell stämningsmusik. Grundare av Makajodama och My Brother The Wind och aktuell med återuppståndna Archimedes Badkar.

Mathias Danielsson kommer framföra ett improviserat stycke musik på sin Pedal Steel under vernissagedagen. Improvisationen utgår ifrån toner Backa Carin Ivarsdotter spelat in på de gamla klaviaturinstrument som finns på Salsta Slott. De spöklika tonerna har dom tillsammans komponerat ihop till ett suggestivt musikaliskt lapptäcke som får nackhåren att resa sig…

Anna Drvnik

På Salsta slott får vi komma in i hennes projekt Pogledaj me jednom nezno. En berättelse som hon började fotografera vid nio års ålder i landet som inte längre finns. Efter kriget. Under kriget. Innan kriget. En historia som handlar om dom som lämnade och om dom som stannade kvar. 

Anna reagerar och agerar. Aldrig är hon still. Sedan hon var tonåring har hon arbetat med att se till att mänskor får ta del av viktig och radikal konst, musik, litteratur. Hon agerar lokalt – där hon befinner sig just nu – och reagerar och agerar med hela världen i huvudet. Och bara för att saker är viktiga betyder det inte att det kan vara kul. Det blir alltid kul när Anna är med. Även när det är otäckt.

Nicolai Dunger

Nicolai Dunger är främst känd som musiker. Han har varit aktiv sedan 90-talet och gett ut 16 fullängdskivor och turnerat i hela världen. Vad många kanske inte vet är att han även tecknar och skulpterar.

På Salsta slott kommer han framföra ett improviserat musikstycke på piano samt visa sina originella tuschteckningar och digitala print.

LSD LUT

Är en utställning med original tuschteckningar som har kommit till på olika dagliga verksamheter där fokus delats mellan jobb och telefonklottrande. Bildspråket är intuitivt och naivistiskt. Ett direkt skapande i stunden utan självrannsakan. I en liten kammare på slottet visas alla 10 original samt 10 affischer som har utgått ifrån originalen men i stort format.

L. T. Fisk

L. T. Fisk bor i Arlöv och sjunger sånger. Högtidlighåller drömmen om en annan ordning. Släppte sitt fjärde fullängdsalbum ”Jag är din mamma” 2017 på Rastlös Förlag, numera @askaforlag. Släppte singeln ”O ljuva sken, väldiga tundra” 2018 och 2020 ”Gud ska veta”. @ltfisk säger: ”När vi nämner mörker menar vi brist på kärlek och det som är heligt är för alltid lågt och fult och smutsigt och i oss hälls en flytande kärna av ömhet. Och den sång som aldrig hörs, finns ändå, och denna sång som aldrig hörs, öppnar hela meningen till varför sången måste finnas. Ty endera dagen blir den mänska och det kreatur som aldrig hört denna sång, den perfekta följaren av sång.”

Antonio Fryk

Antonio Fryk arbetar utifrån idéer som ofta tar sig form genom upphittade föremål, billiga och alldagliga material eller dokumentation av slumpmässiga händelser. Exempel på arbeten med den metoden är den hotfulla konstfilmen ”Fall” som filmades under en kräftskiva, filmen ”November” som visar en spyflugas dödskamp och bildserien ”No one to call” som är en serie abstrakta målningar på Göteborgs telefonkatalogsidor.

I denna utställning visar Antonio teckningar gjorda på tomma reklamaffischer från ICA. Lyssnandet på låten The leader of the pack, filmer från hans barndom och den sedan länge nedlagda butiken Ica Fridhem i Gävle ligger som grund i arbetet. Antonio kommer även uppträda under vernissage med sin soloakt LOMMEN tillsammans med Backa Carin Ivarsdotter, Rickard Folke, Martin Sörbom och Fredrik Berglund.

Backa Carin Ivarsdotter 

– Se, här får jag glädjen att i Jesu namn lämna dig en kristen i stället för en hedning.

Ett odöpt barn sågs för hundra år sedan som en hedning. Endast genom att döpa sitt barn kunde man skydda det mot allehanda faror. Man var bland annat rädd för att det odöpta barnet skulle bli bortrövat och utbytt mot ett övernaturligt väsen. Istället för ens eget riktiga barn hade man då i utbyte fått en så kallad bortbyting som placerats i barnets ställe. En pojke var många gånger mer välkommen än en flicka, eftersom det kostade pengar att gifta bort en flicka i form av den så kallade hemgiften. Efter det att kvinnan fött barnet, men innan hon genomgått kyrktagningen, fick hon inte gå utanför gården, hon fick inte gå över vägar eller rinnande vatten och hon fick inte ta andra människor i hand. Innan kyrktagningen ansågs kvinnor som fött barn som en fara för sin omgivning, eftersom hon stod utanför kyrkans gemenskap och ansågs oren.

Skulpturerna symboliserar livets viktiga skeden. Födseln, bröllopet och begravningen. I alla skeden ska den kvinnliga gestalten tuktas, lindas, formas i en korsett. Lindebarnet är hårt linda för at skapa en vacker och rak kropp. Bruden bär ett plisserat och stärkt förkläde i stället för brudslöja. Dödsgestalten har fått en halsring för att skapa en så kallad giraffhals. Denna typ av halsring har en lång tradition och återfinns även i dag, både i Afrika och Thailand. Ringar vars vikt för en vuxen kvinna uppgår till cirka tio kilo, som tynger ner skulderbladen, pressar ihop revben och skapar den säregna effekten av en lång hals.

Alla textilier i skulpturerna ska minna om den otroliga kulturskatt vi har av kvinnohantverk. Ett hantverk som aldrig blivit uppskattat i pengar. Dessa handgjorda textilier som tagit hundratals timmar att göra, har jag köpt på loppisar för någon hundralapp. Dessa skulpturer minner om en svunnen tid där kvinnoförtryck var en självklarhet. Hur är det nu? Känner du dig jämlik?

Backa Carin Ivarsdotter är skulptör från Uppsala, boende i Stockholm. Hon har varit verksam i över 20 år med en mängd offentliga konstverk runt om i Sverige. Hon blev nominerat till årets arkitekt 2020 för sitt konstnärskap som gestaltare av det offentliga rummet. Hon har curerat utställningen på Salsta slott.

Peter Johnsson

Människan alltings mått. Drygt 2 kilometer från Salsta slott ligger Salsta fornborg. Mer än 50 000 stenar lades i en dubbel omslutande ring kring krönet på en höjd. Man kan tänka sig mäktiga stenfyllda timmerkistor som skydd mot plundrande krigarföljen och slavjägare. Idag omges borgen av skog, men man får tänka sig att landet för 1800 år sedan var kalhugget vida kring. Från höjden kunde de som räddat sig se gårdarna brinna. En strategisk plats. En starkt försvarad position. En tillflykt i ett härjande kaos. En fast mittpunkt omgiven av en skyddande cirkel. Cirkelns radie är rationell och väl känd. Dess omkrets är dock alltid irrationell och kan bara beskrivas med det oändliga talet Pi. Vi kan aldrig i ord eller tal fullständigt beskriva cirkeln, annat än som princip, med en formel, med symboler. När vi sätter ord på dess mått, måste alltid en liten del bli över och förbli odefinierad.  

Johan Karrento

Konspirationsteorier 1-3

Om verket: I Konspirationsteorier har jag bjudit in samtalstonen från internet till vårt eget vardagsrum för att ge en känsla av hur det kanske skulle låta ifall vi pratade med varandra i verkligheten så som vi gör i sociala medier. Konspiratoriskt, osynkat, fräckt, outhärdligt men med en snygg inramning. Musik av Casper Lindroos

Videoloop på 25 min. Inramad.

Om mig: Johan Karrento är 45 år och har jobbat som filmregissör i ca. 20 år och gjort både dokumentärer, fiktion och videoinstallationer. Jag är från Åland, högerhänt och synsk.

Jakob Krajčík

Jakob Krajcik (f. 1973) bor och arbetar i Stockholm. Sedan 2016 samarbetar Jakob Krajcik med Hangmen Projects. Krajcik arbetar med skulptur och måleri och har tidigare representerats av bland andra Galleri Peter Bergman och Steinsland Berliner. Modeller av byggnader och interiörer är återkommande teman i Jakob Krajciks skulpturella verk. Krajcik har de senaste åren deltagit i ett flertal utställningar på bland annat Bonniers konsthall, hangmenProjects och senast i ett web-baserat projekt curerat av Oskar Korsár och Judith Schneider. Krajcik representeras av flera museer och råd: CCA Kunsthalle Andratx (SPA), Stockholms Läns Landsting, Göteborgs Kulturnämnd, Sveriges Allmänna Konstförening, Statens Konstråd, Örebro Landsting, Norrtälje Landsting och Folkets Hus & Parker. 

Maria Silva Varela

Till de som kommer.

Fostrad av en revolutionär till en kamp som rann ut i, och sköljdes bort av Neoliberalismen och den digitala revolutionen. Kvar blev indoktrineringen av kampandan. En anda som inte hittar sitt föremål att bekämpa. En anda som andas i nacken om rätt och fel. En anda som viskar ”Vi ska hem snart och kämpa mot de onda”. En anda som flåsar ”Det här är inte ditt hem, din plats. Du är bara här tillfällig. Vi ska hem till din plats, där du ska kriga för en solidarisk plats där du och alla dina medmänniskor är jämlika”. Tiden blir till dagar, månader, år och sekel. Du dör jag bli kvar och kampen dör med dig men lever med mig. Kvar blir din ande och en fantasivärld med det utopiska vi drömde om. Ur denna värld väver jag det du lärt mig. Jag väver samman alternativen. Där leker jag att kolonisationen aldrig inträffat. Jag skapar min kultur ur ett annat perspektiv. Där nationalismen aldrig uppstod. 1800-talets nationsbildande i Europa finns inte eftersom kolonialismen aldrig ägde rum. Jag väver mina tankeövningar. Jag vänder på Leksandshattar och öppnar Artur Hazelius kistor. Jag skapar min egen värld. Skapar ett förflutet och hittar på ett ursprung. Jag tänker att, då jag inte längre finns kommer framtida generationer se på mina textila verk och på min historia och kanske tolka den som enkultur som en gång existerat. För det är så kulturer och traditioner skapas. Som en fråga ställd till en kommande generation. Som förvaltar och förändrar den i dialog eller som en reaktion.


Katarina Sundkvist Zohari

Arbetstitel: Hylla 3

Jag har under mitt konstnärskap till största del arbetat med hur det är för mig att vara människa i den omvärld och situation som jag befunnit mig, ofta på ett existentiellt plan. Arbetat med hur jag kan överföra min känsla till form med leran som huvudsakligt material.

Utgångspunkten till det som jag arbetar med nu är ett verk som visades i Köln nu under hösten. Jag och mina kollegor i Haka hade ett samarbete med ett galleri där med ett utbyte under temat Happy-Mess. Glad konst, hur gör man det? Jag kom fram till att det som gjorde mig lycklig var skapandet i ateljén. Detta finns alltid med mig. 

– Här finns glädje, lugn och ro, nyfikenhet och lust. Lycka är ett sinnestillstånd ett belöningssystem där dopamin, oxytocin och endorfiner frigörs i hjärnan, det här sker inte bara genom en intellektuell process utan signaler kommer också från hud och muskler, kroppen finns med. Det är i själva görandet, när tanken flyger fritt och när händerna får arbeta, som jag finner mest glädje. 

Jag skulpterade de saker som jag har i ateljén, hammare, hårtork, trälimstub blandat med blad och abstrakta former. Allt i en bokhylla så som jag förvarar mina skulpturer i ateljén. 

Jag blev mycket förtjust i formen att fylla bokhyllor med objekt och har fortsatt med detta. Under ett år har jag arbetat med ett projekt där hyllan har varit utgångspunkt, så till denna utställning fortsatte min hjärna att spinna vidare på hyll-idén. Här blev byggande av hyllan det viktiga, jag ville ha en rörelse, ett fall och en uppgång. Hur människan faller ner, river ner och bygger, byggs upp. Både själsligt som individ och i samhällen under historien.

Teresia Oweson

”Min fantasi sätts igång så fort jag går innanför porten till Salsta slott.
Vilka människor har befunnit sig här?
Vilka scener har utspelat sig ? Vilka liv har levts?
Vilka glädjeämnen? Vilka sorger?

Män i rustningar och fluffiga peruker…
Men det måste rört sig kvinnor i alla åldrar här, vad har dom pratat om?
Vilka hemligheter har dom berättat?
Jag hör skratt, gråt, skrik, frustration och lekfullhet.

Jag vill ge dem ett rum där de är fria att vara som de vill.”

Teresia Oweson

Efter konstskolor i Sverige och Danmark har hon arbetat med scenografi och kostym sedan 90-talet. Hon är en av grundarna av det konstnärsdrivna galleriet Candyland. Hon har ställt ut på Konstens hus i Luleå och tillsammans med Candyland genomfört utställningar, performance och andra händelser på Kägelbanan, Moderna Museet, Etnografiska Museet, Kulturhuset, Latvian Museum of Contemporary Art/kim? i Riga, Lettland och ArtVilnius, Litauen.

Katja Rosén

Den här samlingen broderier av dödliga sjukdomar har jag valt att kalla ”Shit Happens” och den handlar om min dödsångest. Så där som konst ju brukar göra. Jag har alltid haft en väldigt stark rädsla för döden och uttryck som ”döden bär livet” ger mig absolut ingen tröst. När min nära vän förra året drabbades av en allvarlig stroke och kämpade för sitt liv på IVA, behövde jag hantera det på något sätt. I brist på kontroll i en totalt maktlös situation började jag brodera sjukdomar för att kunna konkretisera det som gjorde mig så svindlande rädd. Det första motivet blev en blodpropp. På ett litet sätt blev det en tröst att studera sjukdomar i detalj och att kunna ta på dem och kontrollera dem. Även om det bara var på min lilla tygbit. För shit happens och det finns ingenting jag kan göra åt det.

Katja Rosén är utbildad på Beckmans designskola och har arbetat som illustratör och spelutvecklare. Idag arbetar hon som kommunikatör dagtid och som broderare kvällstid.

Johan Thurfjell

En varm vårdag för trettio år sedan drabbades jag av existentiell ångest. Det var mitt under min militärtjänstgöring och kombinationen av lumparlivet och det för årstiden lite för varma vädret skapade i mig en oro för en nära framstående apokalyps. Jag ringde då min pappa som var präst och psykoterapeut för att få stöd och tröst. Han gav mig ett Martin Luthercitat som löd ungefär så här; ”om jag så vet att världen går under i morgon, så går jag nu ut och planterar min äppelkärna.” Meningen gav mig tröst i sin beskrivning av denna så enkla handling med sitt så långa framåt-perspektiv. Min ångest släppte så småningom och meningen bär jag fortfarande med mig som en vägledning i livet. 

Jag började arbeta med verket En möjlighet under våren 2020, när hela tillvaron hade vänts upp och ner av det nya viruset. Återigen kom Luthers mening till mig, och som ett sätt att finna lugn och förtröstan började jag tälja ekollon. Under det år som nu gått har det blivit etthundra stycken. Täljda, slipade, handmålade och lackerade. Jag ser dem som symboler för hopp. Som påminnelser om att nya möjligheter kan börja gro var som helst, när jag minst anar det.

Robert Vallmark

Robert Vallmark har som bildkonstnär och illustratör arbetat med motiv ur litteratur och folklore, samt med atmosfäriska landskap från Haninges utmarker. Han använder tusch och akvarell och strävar i sina konstverk efter att uppnå en ”återförtrollning av en skenbart avförtrollad verklighet”. Bidraget till utställningen på Salsta slott går under det suggestiva arbetsnamnet ”Nio målningar”. 

LOMMEN är Gunnar Antonio Fryks soloakt där hans konstnärliga skapande tar sig i uttryck i form av experimentell musik, ensam eller i samarbete med andra musiker och konstnärer. Inspirerad av moderns hemtrakter i Hälsingland och hans tidiga erfarenheter av Andalusien där hans far kommer ifrån började Antonio blanda hans influenser och minnen av folkmusik med suggestiv rock, noise och punk. Under många år har Antonio arbetat med att göra inspelningar av sitt solomaterial där han sjunger, spelar akustisk gitarr och Casio synt. Oftast hemma eller på resande fot men även med löst ihopsatta bandkonstellationer. 

I ett vardagsrum tillsammans med metal och folkmusikern Per Nattramn på banjo började debutsingeln Sins ta form. Inspelningen fortsatte sedan med Stefan Brändström (Henry Fiats Open Sore) på bas och synt samt Andreas Lagerström (Holograms) på Cello i den legendariska Dustward Studion. Singeln släpps 18 mars på Dustwards eget skivbolag. Efter den första singeln har projektet fått en fast konstellation medmusiker. Antonio skriver all musik och är sångare. Martin Sörbom (Parken, Moder Jords Massiva) gitarr, Backa Carin Ivarsdotter (Hyrda Knektar, One Paper Kid) sax och klaviatur, Rickard Folke (L´obscyrité) bas och klaviatur, samt Fredrik Berglund (Memoria, The Scrags) på trummor.