Här, på det som tidigare var en udde i Salstasjön, har det funnits ett slott eller herresäte åtminstone sedan 1200-talet. Den första historiskt säkert belagda ägaren var Birger Jarls son Gregers Birgersson. Hans son Karl Gregersson byter i början av 1300-talet bort sin egendom i Salsta till hertig Eriks jarl, Abjörn Sixtensson (Sparre av Tofta), som kommer att bli anfader till Salstas kommande ägare fram till 1976 – dvs 675 år! Under stora delar av slottets historia har slottet fortsatt att bebos av kungars släktingar eller nära förtrogna. Men också av personer som hamnat i konflikt med de styrande i landet. En sådan konflikt ledde till att Sten Sture den yngre år 1516 lät bränna ner den medeltida byggnaden.
Men Nils Bielke den äldre lät 1613 bygga ett nytt slott platsen, som vi till skillnad mot den medeltida bebyggelsen kan ha en uppfattning om hur det såg ut – då renässansslottet finns avbildat av Erik Dahlberg. Dahlberg överdrev dock ofta när han ritade av slott och herresäten på 1600-talet, så riktigt säkra på renässansslottets omfång kan vi inte vara. Nils Bielke den äldres sonson och namne, Nils Bielke den yngre, tycks dock inte ha ansett att farfaderns slott var tillräckligt imponerande eller motsvarade hans ställning som den svenska stormaktskungen Karl XI:s nära förtrogna. Han lät hur som helst under 1670-talet riva de övre våningarna för att bygga det barockslott i fransk stil vi idag känner som Salsta slott.
Salsta slott har, i olika former, varit bebott fram till 1976, då det såldes till statliga Domänverket. Något som ger slottet en särskild karaktär är att olika salar och rum i slottet under århundraden har anpassats efter tidens ideal, samtidigt som andra rum har lämnats i det närmaste orörda. Rum från 1600-talet samsas sida vid sida med rum från 1700-, 1800- och 1900-talen. Årsringarna är mycket tydligt bevarade, och en vandring genom slottet blir därför också en vandring från stormaktstidens Sverige fram till våra dagar, i ett Alla tiders slott. Sedan 1993 har slottet skydd som byggnadsminne.
Salsta slott ägs idag av Statens Fastighetsverk och arrenderas sedan 2020 av Alla tiders slott och kultur AB, som drivs av Vattholmabon Niclas Malmberg, Linda Karlsberg, till vardags chef på Enköpings museum, samt Marcus Segersvärd, VD på Komson. Upsala Nya Tidning skriver mer om trions planer här. En kort film om slottets historia med klipp från några av salarna hittar du här.
Vad fanns på platsen före 1200-talet? Det vet vi inte. I Johan Peringskiölds skrift Salista herrar uti otta hundra åhrs tid efter gamle brev och dokumenter (1707) anges i och för sig ägarförhållanden tillbaka till Torgny den gamle, som på 860-talet var lagman i Tiundaland. Men detta material är inte vetenskapligt belagt, utan får anses vara präglat av stormaktstidens tidsanda, då det inte var ovanligt att konstruera anor tillbaka i tiden. Men att Salsta slott går att följa i rakt nedstigande led från 1301 till 1976, 675 år, är häpnadsväckande i sig. Släktträd över ägare och mer ingående skildring av slottet historia återfinns här. Men på slottet bodde inte bara dess ägare. En förteckning över vilka som arbetade på Salsta under Eva Horns tid på 1730-talet återfinner du här.
Slottets största sal, Riddarsalen, är bevarad interiört sedan Eva Horns och Nils Bielke den yngres tid. Porträtt av makarna hänger på väggen över stolarna. Vilka övriga personer på porträtten i Riddarsalen är hittar du här. Notera den unikt bevarade stofflädertapeten, norra Europas största, och den magnifika takstuckaturen, utförd av Giuseppe Marchi.
Alla slott har sina spökhistorier. Så också Salsta. Vill du ta del av några spökhistorier kan du läsa mer här. Vill du se hur slottet ter sig när Salstasjön återuppstår i samband med snösmältningen finns en film här.